Om jag ser ännu en tillrättalagd bild på nätet med medföljande ”goda råd” om hur jag bör leva mitt liv så finns risken att jag blir knäpp. De är legio, dessa oombedda rådgivningar från människor som mer ofta än sällan inte ens identifierar sig med namn och bild. De har någon mystisk bild och levererar livsrådgivning på löpande band (ofta stulen från döda gamla greker eller romare vars slutsatser kom i en tid då inget av det som omformat vår värld och våra sinnen ens kunde fantiseras om).
Etter värre är sedan alla ”framgångscoacher” som tränger sig på. De ska lära oss att bli vinnare på olika sätt och steg ett är så klart att tillbringa tid med att lyssna på deras mästrande. Skrapar man på fernissan känns det ofta som att de själva skulle behöva lite coaching istället. Jag får känslan att deras egna liv är så miserabla och misslyckade att deras enda flykt från dem är att pumpa ut enradare på sociala medier, enradare som likt spågummornas mycket ospecifika förutsägelser i princip kan betyda vad som helst för den som konsumerar dem.
Man blir villrådig av denna kanonad av ”hjälp” som erbjuds.
Är man inte helt dum vet man ju också att allt är tillrättalagd. Det är filter på livet nu för tiden. Jävlar vad krispig soluppgång det var hos den eller den; oj vad läcker mat det åts hemma hos ditten eller datten. Glöm det, fernissa och tillrättalagd verklighet. Det är fantasier du ser, inget annat. Deras verklighet är lika jävla tråkig som din, med knotande och jämnmod som då och då växlar över till lycka och glädje.
Jag brukar också komma med råd till den som lyssnar, det kan jag ärligt erkänna. Vill du inte lyssna så håller jag inte det emot dig. Till exempel brukar jag råda blivande mammor och pappor att slänga ut varenda mammatidning de har och aldrig köpa en ny. Lita på instinkterna, är mitt råd, och skit i alla god råd.
Det samma gäller den som börjar träna (eller pyssla med annat liknande). Stäng öronen för alla råd du kommer överösas med, gå till läggen och läs på så klarar du dig. Om du finner någon som du har förtroende för så ty dig till honom eller henne.
Jag har några personer i mitt liv – väl valda personer – vars åsikter jag värderar och råd jag gärna tar emot. De har klarat kraven som jag med rätta ställt på dem. Du måste också göra det. Om du dras med av allt du ser på varenda kvadratisk bild som dyker upp på skärmen så går du sönder. Fäderna vars kloka ord matas ut på dem hade ränt svärden genom de präktiga jävlarna som massproducerar dem.
10 punkter för att bli en riktig man; 25 sätt att uppfostra din son; fem vägar till perfekt gehör och ”så här blir du en övermänniska samt får ihop det med den där snygga tjejen” … svoosch låter det när blankt dras. Käft, helt enkelt.
Nej, man blir villrådig av det, hart när handlingsförlamad.
Här ett råd igen. Stäng av, stäng ner och kontemplera över saker och ting. Börja med att låta magkänslan, det sunda förnuftet och blodets röster tala till dig. Ingen jävel kan förbereda dig på att ligga där bredvid din son eller dotter som har 40-graders feber medan du själv är sänkt av influensa; hunden gnyr för den ska ut och lönen kommer kanske inte räcka till helt och hållet. Just det, du är ensam också eftersom den andra parten som fanns där förr tröttnade och nu håller på att "förverkliga sig själv" med någon annan jävel.
När du varit på den planhalvan och tagit dig ur det hela så kan jag låna dig mitt öra och lyssna på några råd om hur livet ska levas.
Det är bra att ha en plan, men den överlever sällan första kontakten med verkligheten. Så, vad ska du göra då? Acceptera att det oväntade kommer inträffa och att du inte kan förbereda dig på livets tjuvsmällar. Gör så gott du kan, öva ditt tålamod och bestäm dig för att aldrig ge upp. Men framförallt, ödsla inte tid på alla "goda råd".