Som vi alla vet är vissa länder betydligt materiellt rikare än andra. Två miljarder människor i världen lever på under 14 kr per dag. 14 kr är även FN:s gränsvärde för fattigdom.
Enligt FN så är du alltså inte fattig om du har med än 14 kr per dag (434 kr per månad) att leva på, för att betala för tak över huvudet, utbildning, hälsa, och mat.
Har du någonsin funderat på varför många länder som har stora oljetillgångar är fattigare (BNP per capita) än de utan?
Det borde ju vara tvärt om, att de med stora naturtillgångar har rikare befolkning än de länder utan eller med små naturtillgångar.
Istället är det nästan det motsatta vi ser. Venezuela har världens 3:e största oljetillgångar. Iran världens 2:a största naturgastillgångar. Många fattiga i båda länder.
Singapore å andra hållet, har inga naturtillgångar att tala om. Hela landet är också nästan bebyggt och har bara landgräns med Malaysia, resten är kust.
Singapores ekonomiska produktionsvolym per invånare och år är 52 960 dollar. Lite mer än vad mosvarande siffra är i snitt är för en svensk.
Iran:s BNP per capita är 4,683 dollar per år. Mindre än hälften av världsgenomsnittet och mindre än en tiondel av en person från Singapore.
Hur är detta då möjligt då Iran:s naturresurser är ofantliga och Singapores obefintliga?
Ekonomer försöker förklara varför det är så och teorierna är många.
Min personliga teori är att det handlar i slutändan om yttrandefrihet. Alla jämförelser pekar på att de länder med liten eller begränsad yttrandefrihet har en fattigare befolkning än länder med öppen och tillåtande yttrandefrihet
Yttrandefrihet leder till att pressen är fri att granska vem de vill, vilket leder till att politikerna/borgmästarna som styr blir granskade och måste sköta sig.
Det leder i sin tur till att domstolarna inte kan bli pressade av politikerna och står till svars inför pressen.
Domstolarna kommer då att döma (någorlunda) rättvist och blir inte påverkade av politiker och andra i maktposition.
Och när alla är lika inför lagen är det fritt fram att göra vinster på nya ideér och uppfinningar, eller att ta fram en tjänst som berikar människors liv.
Vilket gör att företag vågar expandera och anställa mer personal och är mer villiga att betala skatt åt staten, vilket leder till att det blir mer pengar åt att stärka människors skydd och individuella rättigheter.
Företag expanderar och anställer ger fler arbete och mer skatteintäkter och blir en god spiral av högre och högre ekonomisk aktivitet. Ni har säkert läst om att BNP stiger med 3% i år, eller under lågkonjunktur stiger BNP endast med 1%.
Ränta på ränta effekten gör att det blir exponentiellt högre och högre aktivitet i ekonomin och det blir bättre och bättre för länder som följer dessa steg.
Yttrandefrihet ⇒ Fri press ⇒ Oberoende domstolar ⇒ Lagar gäller för alla ⇒ Företag expanderar ⇒ Högre ekonomisk aktivitet.
Jag tror att länder som inte har nationaliserade naturtillgångar att fylla statskassan med blir tvungna att investera i sina medborgare och deras idérikedom och kunskap.
Kort sagt, länder som tillåter yttrandefrihet är rikare än de som inte tillåter det. Det är till och med så att länder med högst yttrandefrihet har högst BNP och länder med lägst yttrandefrihet har lägst BNP.
Naturresurser är i det här fallet ofta av ondo än av godo för folket.
Var tacksam för vår yttrandefrihet och att vi inte filtreras.