_My mom, aunt, and uncle who tried to climb up the mountain in Tokushima together! _

This is the entrance of the mountain to the house in Tokushima!

_They said that it was a path from the school to the house. _

Nature is a force to be reckoned with!　There were hardly any paths left.　I think the roads were washed away when floods and other disasters occurred.

_We climbed up the path little by little. _

All three are doing very well!

It seems that when the three of them were children, they walked along this path to elementary school every day.It took 45 minutes by foot for the children.The path they climbed for the first time in 60 years was quite tiring.

This is the valley my grandpa used to live! This is where my mom, aunt and uncle came!

_This is where we walked, but could not arrive at the house! Next time, I would like to try again to climb up to the house! Next time, I have to wear a pair of mountain shoes and clothes for this! I will be ready! _

We visited a neighbor who used to live close by and asked how the house looks like now. They said that we would not be able to visit there.....

Tokushima, my second hometown in Japan

For me, there is a second hometown after Osaka.　Tokushima, where my parents are from, is my second hometown.　When I was a child, my parents would take the whole family from Nanko, Osaka port to Takamatsu on the Sunflower ferry to pick tea leaves (my grandparents has a big tea farm) to help my grandfather.　It took a day to get to Tokushima from Osaka, and I really looked forward to visiting the mountains of Tokushima, where my grandfather's house was located.

It was a house in Tokushima, my second hometown in Japan. But, no one lived there since my grandfather left home, and it has been vacant for decades.　It was a place filled with very precious memories in "countryside" for me.

My mother, aunt, and uncle have even more memories of my second hometown in Tokushima than I do, of course.　My second hometown in Tokushima disappeared when my grandfather moved to Osaka, and we sometimes talked about how we would like to go back there someday.

So we all decided to hike up the old mountain path together.　In the old days, it took 45 minutes on a child's foot.　We talked about whether we would be able to see the house after about an hour's walk.　We had heard a lot about the condition of the house from relatives who still live in Tokushima, and we decided to go as far as we could, even though it would be difficult.

We could not arrive at the house, but everyone was very happy to go as far as we could go anyway.　The power of nature is amazing!　The paths my mom, aunt and uncle used to take to school had already returned to nature, and there were barely any mountain paths left.　Moreover, the paths used in the past seemed to have completely returned to the mountains.　At the end of the tour, we went home while picking wild vegetables on the way back.　It didn't work out this time, but I hope to try again someday with proper hiking shoes!

第二のふるさと、徳島

わたしにとって大阪に続く第二の故郷があります。　両親の出身地である、徳島がわたしにとって第二の故郷と思っています。子供の頃はおじいちゃんのお手伝いとして、茶摘みに家族全員でサンフラワー号に乗って南港から高松へ行きました。　大阪から一日かけて徳島にいくのですが、おじいちゃんの家があった徳島の山に行くのをとても楽しみにしていました。

その故郷の徳島の家ですが、おじいちゃんが家を出てのを最後に誰も住まなく、もう何十年も空き家になっていました。　わたしにとってはとても大切な「田舎」の思い出がつまった場所でした。「田舎」がない友達がたくさんいる中、わたしには「田舎」があり、その「田舎」もお隣さんが徒歩３０分ほどかかる、本当に大好きな本物の「田舎」でした。

そんな故郷ですが、わたし以上に思い出があるのが母や叔母、叔父です。　みんなにとっての実家は、わたしのおじいちゃんが大阪に出てきたときに無くなってしまって、いつかはまた行ってみたいと時々話していました。　母や叔母、叔父の昔話にはこの徳島の家が出てきて、その周辺でおきた山の話がたくさん出てきます。

そこで、ハイキングをかねて皆で一緒に昔の山道を登ってみることにしました。　学校のあった下の車道から、昔は子供の足で４５分の道のりです。　今、わたし達が登った場合、１時間ぐらい歩いたら家が見えてくるかなと話していました。　今でも住んでいる親せきに色々と家の状況は聞いていたので、難しいとは思うけど行けるところまで行ってみようとなりました。

自然の力はすごいですね！　すべてが自然に帰っていました！　結果はやっぱり家までは行けなかったのですが、みんなとりあえず行けるところまで行って大満足でした。　３０年間の時を経て、すべてを変えてしまった自然の力はすごいですね！　昔、使っていた通学路は既に自然の中に帰っていて、かろうじてうっすらと山道が残っていました。　しかし、昔使っていた生活道などは完全に山に帰ってしまっているようでした。　最後は帰り道で山菜を取りながら帰りました。　今回はダメでしたが、いつかもう一度、ちゃんとした登山靴を履いて再挑戦したいと思います！

Tokushima, min andra hemstad i Japan

För mig finns det en andra hemstad efter Osaka.　Tokushima, där mina föräldrar kommer ifrån, är min andra hemstad.　När jag var liten tog mina föräldrar hela familjen från Nanko i Osaka hamn till Takamatsu med Sunflower-färjan för att plocka teblad (mina farföräldrar har en stor teodling) och hjälpa min morfar.　Det tog en dag att ta sig till Tokushima från Osaka, och jag såg verkligen fram emot att besöka bergen i Tokushima, där min morfars hus låg.

Det var ett hus i Tokushima, min andra hemstad i Japan. Men ingen bodde där sedan min morfar flyttade hemifrån, och det har stått tomt i årtionden.　Det var en plats fylld av mycket värdefulla minnen på "landsbygden" för mig.

Min mamma, moster och farbror har ännu fler minnen från min andra hemstad i Tokushima än vad jag har.　Min andra hemstad i Tokushima försvann när min morfar flyttade till Osaka, och vi pratade ibland om hur vi skulle vilja åka tillbaka dit en dag.

Så vi bestämde oss alla för att vandra uppför den gamla bergsstigen tillsammans.　Förr i tiden tog det 45 minuter för en barnfot.　Vi pratade om huruvida vi skulle kunna se huset efter ungefär en timmes vandring.　Vi hade hört mycket om husets skick från släktingar som fortfarande bor i Tokushima, och vi bestämde oss för att gå så långt vi kunde, även om det skulle bli svårt.

Vi kunde inte komma fram till huset, men alla var väldigt glada att vi kunde åka så långt som möjligt ändå.　Naturens kraft är fantastisk!　De stigar som min mamma, moster och morbror brukade ta till skolan hade redan återgått till naturen, och det fanns knappt några bergsstigar kvar.　Dessutom verkade de stigar som användes tidigare helt ha återgått till bergen.　I slutet av turen gick vi hem medan vi plockade vilda grönsaker på vägen tillbaka.　Det gick inte den här gången, men jag hoppas kunna försöka igen en dag med ordentliga vandringsskor!